Frågor som jag funderat länge kring och som tas upp i boken.
Vad är det vi dokumenterar om barnen? Varför?
Hur dokumenterar vi?
Är all slags dokumentation bra för alla barn?
Vad, Varför och för Vem dokumenterar vi?
I boken diskuteras bl.a. barnens rätt till dokumentation om sig själva, vilket perspektiv vi vuxna har, barnperspektiv eller barns perspektiv.
Bente definierar begreppen så här: Barnperspektiv är vuxnas syn på barn medan barns perspektiv är hur barnets egna ideér och uppfattningar blir synliga och ges utrymme i verksamheten. Bra definierat tycker jag. Vilket perspektiv har vi/du? Jag tror att man i olika sammanhang har olika perspektiv och att det är lätt att tro att man har ett barns perspektiv när man egentligen har barnperspektiv utifrån sig själv som vuxen.
Det barnperspektiv man har styr hur vi är när vi möter och skapar relationer och samspelar med barn.
Det står i läroplanen att barns förutsättningar för att lära, utvecklas, känna sig trygga och ha roligt i förskolan ska utvärderas och förbättras. "All form av utvärdering ska utgå från ett tydligt barnperspektiv."(Lpfö98/10, sid.14). När man är med barnen bör man ha barns perspektiv, synliggöra barnens uppfattningar. Men för att kunna utvärdera verksamheten och förbättra den behöver man även ha barnperspektiv. Jag tror att när man samtalar med andra vuxna/pedagoger är det lätt att man glömmer bort vilket perspektiv man utgår från.
Frågar vi barnen om lov när vi sätter upp deras alster på väggarna? Och vad gör vi när de säger nej? Försöker vi övertala dem att sätta upp det ändå? Vad för signaler ger det barnen? Lyssnar vi på dem och respekterar deras åsikt?
Efter att ha läst boken har jag förändrat mitt synsätt, jag var en pedagog som försökte övertala barnen att visa sina alster, frågade inte alltid innan jag satte upp på vägg. Men nu frågar jag innan, jag frågar även om jag får ta bild och lägga upp på deras Unikum, innan jag gör det.
Jag har märkt att det är sällan barnen säger nej när de blir tillfrågade. Oftast vill de och är stolta över det de gjort. De blir delaktiga i beslut/saker som rör dem/det de gjort.
En annan fråga jag funderat kring är vad och hur skriver vi i dokumentationen om barnen? Vad är viktigt att dokumentera? Vad vill skolan veta om barnet?
I förskolan har vi haft ett synsätt där man kategoriserat barnens utveckling: motoriskt, språkligt, socialt... Det vi dokumenterade och observerade var bl.a. om de kunde pärla eller penngrepp (finmotoriskt), hur de rörde sig/ klarade toaletten (grovmotoriskt), hur pratade och kommunicerade de (språkligt). En summativ bedömning kring barnets utveckling. Idag med Läroplanen har detta synsätt "försvunnit" eller borde ha försvunnit/utvecklats till att visa det formativa lärandet. Hur visar vi det i dokumentationen?
Om man ser till Läroplanen (Lpfö98/10) säger det inte någonstans att vi ska dokumentera om de klarar av att gå på toaletten. Det står att förskolan ska sträva efter att barn utvecklas inom 2.1 Normer och Värden, 2.2 Utveckling och lärande, 2.3 Barns inflytande, det är inom dessa områden som vi bör dokumentera barnens lärande. Förskolans uppdrag är att lägga grunden för ett livslångt lärande. Erbjuda en rolig verksamhet som är trygg och lärorik för alla barn som deltar. "Förskolan ska även erbjuda barnen en pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet" (Lpfö98/10 s.5). Barnen ska få erfara tillfredsställelse i att göra framsteg, övervinna svårigheter och få uppleva sig som tillgång i gruppen. Är det framsteg att kunna kissa och bajsa på toaletten? Nej, det tycker inte jag. Det är en naturlig utveckling, känsliga uppgifter som inte ska dokumenteras.
Det som dokumenteras ska vara formativt och framåtblickande som blir stöd till det framtida lärandet. Jag anser att barn ska ha inflytande över sin dokumentation och bör tillfrågas i vad vi dokumenterar/visar för andra.
Efter att ha läst boken och bett mina kollegor läsa den, har vi diskuterat och reflekterat kring dokumentationen, hur ser vi på begreppen barnperspektiv resp barns perspektiv. Jag kan varmt rekommendera er att läsa den om ni inte gjort det. Den är lättläst och får en att tänka till om saker som vi i förskolan många gånger tycker är självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar